Surdeg
Jag gjorde för några år sedan en surdeg. Den gjorde jag enligt konstens alla regler och jag har lyckats hålla liv i den fram till ganska nyligen. Normalt har jag bakat med några veckors mellanrum och i samband med det har jag matat den. Jag har haft den i en tät glasburk och den har trivts ganska väl. Man får bara tänka på att låta den "jäsa" färdigt innan man stänger locket annars sprängs burken, det var så min första surdeg dog.
Med jämna mellanrum har jag trott att den har dött, den har separerat sig i äcklig sur vätska och äckligt grått klet, men den har alltid gått att återuppliva. Tills nu vill säga, för jag har gjort bort mig.
Jag rengör burken med jämna mellanrum och då häller jag över degen i en ny burk. Den här gången hällde jag över i margarethe-skål, en sån där fiffig plastskål med lock. Sen lät jag den stå som vanligt i kylen i nåra veckor. Min teori är att surdegen genom den otäta skålen har haft tillgång till syre och att nåt har hänt som har dödat den. Jag har försökt återuppliva den i någon vecka och det går sådär. Med andra ord, dags för ny surdeg, min gamla har fått en äcklig begravning i vasken.
Men hur gör man? Ja, man börjar som man alltid börjar, med paindemartin och hans blogg. Han har en surdegsskola och det är den jag ska följa: Lilla surdegsskolan börjar nu
Jag kommer nästan följa den, några skillnader blir det. Jag har inget ekologiskt rågmjöl och jag tänker riva ner ett äpple i surdegen från början.
